Titeln på Elisabeth Westerlunds installation – No Pain No Gain – markerar ett intrikat och dubbeltydigt motsatsförhållande mellan smärta och framgång. Och eftersom materialet i de kulörstarka, hängande textilremsorna har sitt ursprung i tränings- och tävlingskläder leds de självklara associationerna till idrottsliga prestationer: till svett, smärta och möjligen euforiskt segerrus. Och detta trots att installationen visar på just avsaknaden av mänsklig kropp. Snarare framstår den som en inspirerad, tredimensionell linjeteckning i starka, livsbejakande neonfärger.
      Men det kroppsliga finns ändå där, i tomrummet och i sin inverterade form, då stommen i den stora installationen är kvarlämnade sömmar från idrottskläder. Textilremsorna tjänstgör här som skelettstruktur där vertikaliteten uppstår automatiskt när de hängs svävande från taket. Men det är i avsteget från detta vertikala som själva linjespelet tar fart, i de diagonala rörelserna, i bruset och i flimret.

Installationsvy © Elisabeth Westerlund (klicka på bilden för hög upplösning)

Det framstår som en närmast självklar tolkning att se dessa rudimentära rester av sportkläder som tysta tecken för den mänskliga åtbörden – och inte enbart inom den idrottsliga världen. I tre färgkodade grupper, var och en med en unik konstellation, "samtalar" de textila linjeformerna med varandra, ger ekon och rytmiska återkopplingar. Men det formalistiska tycks här närmast ha en sekundär betydelse för Elisabeth Westerlund. Hon önskar snarare vilja framhålla textilremsornas arv och ursprung, deras historia som just idrottsliga markörer.

Valet av mycket starka neonfärger markerar också ett tydligt val. Här anas en tillförsikt, ett ljus och ett visst hopp. Installationen hade naturligtvis fått en annan karaktär om Westerlund som ursprungsmaterial valt svarta idrottskläder. Som det nu är återkopplar hon direkt till det euforiska och segerrusiga i den framgångsrika prestationen – men med en avgörande brasklapp bifogad: segern kom till ett pris. Och även om smärtan snart glöms bort bär de diminutiva spår och rester av idrottslig framgång som Westerlund här presenterar sitt tydliga symboliska språk.

Stockholm 2024-10-08 © Leif Mattsson