Känslan av att hjärtat bubblar lite extra inför en utställning blir med erfarenheten, och mängden konst som passerar, allt svårare att uppleva. Men inför Lisa Englunds (med signaturen Lien) vävar som installerats i Färgfabrikens stora utställningsrum bränner det till på det där speciella viset.
      De handfärgade garnens välstämda ackord och lusten som motiven förmedlar skapar en sällsynt god kombination. Lisa Englund är ett perfekt val av Beckers-stipendiat i år om tanken är att vara i takt med tiden. De senaste åren har taktila material som konst och måleri fått ett rejält och välförtjänt uppsving. Med nygamla material som grund för bildskapande befriar konstnärerna sig ur konventioner och tänder nytt liv i uttrycket.

Installationsvy © Lisa Englund, foto Sara Appelgren (klicka på bilden för hög upplösning)

I Lisa Englunds fall är det det innerliga, traditionsrika berättandet som återuppstår med ny låga. Den ådran hämtar sin näring från den äldre kyrkokonstens speciella berättarteknik och den oskolade konstens fokus på innehållsperspektiv. Naivism eller primitivism har man också kallat spåret. Hos Lisa Englund och hennes generation som varken hämmas av eller fruktlöst försöker styra undan traditionen sker det förunderliga. Hennes collage av symbolik från alla tider och andliga skafferier bildar Lina Englunds specifika tilltal och dialekt.
      These Boots Are Made for walkin’, skulle livets träd med lila stövlar kunna sjunga likt Nancy Sinatra i hennes 1960-tals hit – en tidig version av lyrik för kaxiga tjejer som tar för sig erotiskt. Lisa Englund anknyter återkommande till temat med ormsvansar i munnen och knådande händer som lätt kan förväxlas med ett gossens handtag. Kattkvinnan i trädet gnider sig mot grenen i bästa lyriska anda som CJL Almqvist kunde ha förmedlat. Amorina, det går an.

Hängningen är enkel men spektakulär och minner om den Henrik Samuelsson visade i samma lokal för nästan precis tjugo år sedan. De belysta vävarna hänger uppspända på ställningar och skapar en ”altargång” i det i övrigt mörklagda rummet fram till fonden med sitt runda fönster. Under den hänger Lisa Englunds Träskmarschen som hon visade på Konstfacks vårutställning 2023, samma år som hon tog sin master. Det rum som skapades tillsammans med vävande kollegan Gustaf Helsing (Cullbergstipendiat 2024) och målaren Adam Ytterberg lovade redan då gott för framtiden, vilket nu bekräftas med råge på den aktuella utställningen.    

Stockholm 2025-02-05 © Susanna Slöör