Ludvig Helin har trots sin relativa ungdom redan hunnit befästa en position som färg- och formforskare inom det måleriska området. Men på den aktuella utställningen tillkommer nya tillämpningsformer som inte visats tidigare. Det handlar om mer humoristiskt undersökande torrnålsgravyrer, och grovt men ändå sensibelt formade träskulpturer. Ett drag av primitivism och naivistisk leklust berikar det redan sedan tidigare välstämda måleriska tilltalet.      Kombinationen är utställningstekniskt välgörande då skulpturernas grovt frammejslade karaktärer i sin serena form samspelar med målningarnas mer komplicerade scenerier. Det är som om träfigurerna tagit klivet ut ur denna stramt tvådimensionella värld men ändå behåller den visuellt dubbelriktade kommunikationen intakt.

Infall, 2024, 180 x 300 cm © Ludvig Helin (klicka på bilden för hög upplösning)

Torrnålsgravyrerna tillför å andra sidan en välbehövlig färgsvalka i det inre rummet. De bjuder på både humor och ett kärleksfullt förhållande till själva linjen – torrnålens signum och inkapslade potential.
       I detta inre rum dominerar annars den stora sviten Infall med sina femton formmyllrande färgkvadrater. I den värld som alltmer framstår som Ludvig Helins egen tycks denna svit som ett koncentrat av just "infall", med flerfaldiga omtag och exempel på nyorienterande, visuella idéer. Vissa av målningarna är pastost målade, andra har skira lasurer i slöjliknande formspel. Några känns helt definitiva och andra mer som drömskt sökande experiment med mer diffuserad framtoning.

Ur serien Infall, 2024 © Ludvig Helin	Atum #2, 2024, torrnål © Ludvig Helin

Det som imponerar kanske mest är hur Ludvig Helin lyckas sammanföra de till karaktären så skenbart väsensskilda tillämpningarna utan att utställningen spretar eller faller isär. Snarare förmedlas känslan av ett sökande bort från repetitiv tillverkning av konstobjekt – något Helin med lätthet skulle kunna syssla med då han redan mutat in en tydlig måleriskt domän. Det tycks här som om drivkraften och intresset för nya outforskade världar segrat över den visuella bekvämlighetszonens trygghet. Alltför sällan möts man av denna attityd inom konstlivet, den att konstant och medvetet utsätta sig för risker utan att för den skull kompromissa med kraven på autonomitet och konstnärlig verkshöjd.

Stockholm 2025-01-21 © Leif Mattsson