Susanne Johansson har för sin nionde utställning på Galleri Magnus Karlsson valt titeln Den obesvarade frågan, vilket också är namnet på en av de ingående målningarna. Återigen är det borrandet ned i naturens väsen och utifrån dess organiska form som utställningen färgas. Det sakligt exakta i observationen ligger som illustrativ grund, och det trolska medbringas som ytterligare ett innehållsligt betydelseskikt.
        Men på utställningen blottas också en visuell polaritet i både utförande och uttryck, med en divergering som både kan ses som en tillgång och som ett aber. I flera av målningarna, som exempelvis serien Skärvor av ljus, är det uppenbarligen den visuella observationen som fått styra form och uttryck. Men i andra verk, som exempelvis Åkanten och Harens spår, leder den medvetna stramheten i färg och form till en mer upphöjd stilistik. Det emblematiska i bildspråket ger här naturen en stramt konstnärlig förfining. Verket Åkanten blir på så sätt utställningens signaturverk i mina ögon.

Stigande tecken, 2024 © Susanne Johansson (klicka på bilden för hög upplösning)

Johanssons målningar närmar sig aldrig det rent fotorealistiska vad gäller återgivande eller som grafiskt uttryck; illusionismen är inte hennes valda arbetsmetod. Och kanske bidrar också hennes bruk av pastell i några av verken till att färgerna mer betonar dukens/papperets yta än formernas plastiska verkan. Lokalfärgen tycks ibland ligga liksom utanpå formerna, vilket jag förmodar är ett medvetet val – om än inte så vanligt inom landskapsmåleri. Så det är uppenbart att Susanne Johansson söker något bortom fotots tillfällighetsbeskrivningar av naturens karaktär och väsen.
       Här finns också ofta ett litet mysterium inkapslat, ett enigma som retar betraktarens perceptuella förmågor. I Stigande tecken går det exempelvis att urskilja profilen av en obskyr gestalt som avtecknar sig till höger i bilden. Och i målningen Den obesvarade frågan döljer sig svårtydbara tecken eller chiffer i stenens skrovliga yta. Titeln på målningen väcker också minnen från långa, tysta skogsvandringar då skymningen gäckar varseblivningen i dess allra renaste form.

Stockholm 2025-02-18 © Leif Mattsson