När Bruno Knutman (1930–2017) visades i helfigur på Lunds konsthall 2010 var det en bekräftelsens återkomst för konstnären. Han hade då sedan länge setts som något av en guru och inspiratör för en inre krets, men bland den allmänorienterade konstpubliken var han trots allt relativt okänd. Detta skulle snart komma att ändras. År 2014 visade Galleri Magnus Karlsson en stor separatutställning som tydligt befäste Knutmans position inte minst för den neofigurativa rörelsen, där Mamma Andersson kanske är det mer påtagliga exemplet.

Den aktuella presentationen innehåller verk med en spännvidd på knappt trettio år. Det ikonografiska anslaget är förvånansvärt konstant, om man bortser från den relativa färgintensiteten i senare verk. Tekniken är uteslutande gouache på papper, ofta pålagd i pastosa skikt, vilket mer leder tankarna till kraftfullt akrylmåleri än till skir gouache.
      Omtagen är många och det tycks som om Knutman i de tidigare verken snarast önskar dämpa – för att inte säga döda – det koloristiskt klingande i färgerna. Viljan tycks leda mot ett medvetet "släckt måleri" med dovt dystopiska undertoner. Detta tillvägagångssätt framstod också som något av ett signum för Bruno Knutman under 1980–90-talen. Då nämndes han, liksom Dick Bengtsson, ofta som exempel på ett slags antipod till det inställsamt sköna inom bildkonsten.

Natt bland bergen, 2005 © Bruno Knutman (klicka på bilden för hög upplösning)

På den aktuella utställningen finns också flera exempel på ett lättare anslag med en högre kolorit, som ett slags nådens paus. Dessa gouacher från det tidiga 2000-talet har en mer positiv ikonografi, men det samlande helhetsintrycket leder ändå till en introspektiv och drömanstruken bildvärld. Berättelsernas dramaturgi kan i viss mån leda associationerna till verk av Edgar Allan Poe, och kanske hade Alfred Kubin kunnat bistå med inspiration från "den andra sidan".

Det är ofta tyst, mörkt och stilla i Bruno Knutmans tidigare verk från 1980–90-talen, men på den aktuella utställningen leder de mer sagoliknande anslagen i målningarna från tidigt 2000-tal till en mer sammansatt bild av den mytomspunne konstnären. Där kan man ana hur grafiskt komplicerad denne konstnärs bildvärld är, och kanske också förstå vilken betydande roil han har haft inom den figurativa samtidskonsten.
      Och för att skapa sig en ännu bättre bild av Bruno Knutmans konstnärskap erbjuds nedan ett antal länkar till recensioner från tidigare utställningar.

Stockholm 2025-05-07 © Leif Mattsson

Recensioner från utställningarna: 2010>>  2014>>  2018>>  2021>>