Det första som slår en när man träder in i Galleri Väst är målningarnas avsevärda storlek. Det måste röra sig om närmare sex meter i bredd för de två i liggande format. Det andra är hur väl orkestrerad sammanställningen är, trots det närmast kaotiska formspelet i varje enskild målning. Här uppstår ett dynamiskt motsatsförhållande mellan det musikaliskt jazziga i formstrukturerna och det strama i den huvudsakligen centerhängda presentationen. Och om man insisterar på att definiera konstnärers tillhörighet så skulle John Stenborg både kunna kallas formalist och romantiker, eller mer exakt: konkretist och visuell diktare.

Det strikt formella i de svarta "skridskoskären" i bildytorna spelar mot ett atmosfäriskt bildrum. Särskilt gäller detta de större målningarna som har en varmare, gulskimrande fond. Motsatsernas ömsesidiga dragningskraft återspeglas även i utställningstiteln, som på svenska lyder "En verklig fantasi". Stenborg leker här med de bedydelsebärande begreppen på samma sätt som han gör i målningarna. Verkligheten är ju knappast någon fantasi, men hans målningar beskriver ju heller inte någon yttre verklighet. I den mån de överhuvudtaget beskriver något så är det just en form av fantasi.

© John Stenborg (klicka på bilden för hög upplösning)

Det är med minutiös exakthet som John Stenborg bearbetar varje enskilt tecken. Det leder tankarna tillbaka till tiden när han och Henrik Samuelsson hjälpte Ulf Linde att ta fram den andra versionen av Duchamps stora glas. Samma noggrannhet, samma känsla för formernas spel i ytplanet. Den gången svävande i en glasrymd, denna gång mot en grovt sandpapprad och raspig fond.
      Associationer löper också till österländsk bildskrift där tecknen framstår som delar i ett naturinspirerat chiffersystem. Eller varför inte till avantgardistisk notskrift; det musikaliska är ju redan nämnt men väl värt att åter poängtera. Om Lage Lindell sägs ha dansat fram sina rytmiska former så gör John Stenborg här något liknande. Men det är en annan typ av dans, en annan sorts musikalitet. En sort som till karaktären låter det intellektuella befruktas av det emotionella – en fantasifylld verklighet.

Stockholm 2025-02-05 © Leif Mattsson