Färgerna är dova men mättade. Pigment, äggula och linolja är den föredragna mixturen som Johan Carlsson Ström arbetar med. Men det hindrar inte att hans variant av tungt oljebaserade tempera även samsas med andra medier. Måleriet ligger precis på gränsen, haveriet är lockande nära men räddas av Carlsson Ströms relativa tunna lager tillsammans med fixerande sprayfernissor. Tankarna går ömsom till Dick Bengtssons strykjärnsäventyr för att ålderspatinera sina målningar, ömsom till Karin Mamma Anderssons arbeten i dennes efterföljd. ”Hitler och drömköket” löses upp i tungt hängande molnslöjor på väg in i mörkret i målningen That's where I did it.

Blå dunster, 2025 © Johan Carlsson Ström (klicka på bilden för hög upplösning)

Gemensamt för Bengtsson, Mamma Andersson och Johan Carlsson Ström är lockelsen att inte skriva betraktaren på näsan om vilket obehag som är berättigat att känna inför bilderna. Hemligheterna och den kusliga stämningen är sig själva nog. I Johan Carlsson Ströms tappning får en omkullvält gungstol markera att någon form av våldshandling ägt rum. Ett par byxben liggande i nederkant är det mest tydliga spåret i det teatrala akvarieperspektiv som utställningens största målning till formatet visar.
      Men gungstolen ligger också kvar i ett annat rum, i vilket Carl Fredrik Hills råmande rentjur tillsammans med en skara barn hämtade från Henry Darger agerar statister i miniformat. I fallet genom Johan Carlsson Ströms kaninhål uppenbaras således dina alldeles egna förväntningar och erfarenheter på vad som framkallar olust. Det kanske inte är så konstigt då förlagorna ofta är fotografiska.

Installationsvy © Johan Carlsson Ström (klicka på bilden för hög upplösning)

Min bakgrund som Hallandsbo för längesedan väcks till liv inför interiörerna från alla dessa hem där åtminstone ingenting hade förändrats på 1990-talet. Hans Lannér är mästaren på att fånga utsidan av dess samtidigt bebodda men underligt övergivna hus. Johan Carlsson Ström låter dem väckas ur sin förstelning med kollegiala samtal till en Vuillard eller Bonnard. I det senare fallet kan man fantisera om varför Bonnards musa Marthe är försvunnen. Färgfabrikens dämpat belysta rum lockar till en promenad upplyst av alla associationer till exempelvis filmen ”Fönstret åt gården”. Johan Carlsson Ström skapar här en dramaturgi byggd på såväl måleriskt djup som på psykets.

Stockholm 2026-02-05 © Susanna Slöör