Lokalen har Morten Knudsen och O-Overgaden valt att fylla med två disparata uttryckssätt av vilka det ena, ett stramt minimalistiskt, är det första som möter betraktaren – ett par bilder av svart mörkläggningsgardin ur vilket Knudsen skurit ut bokstaven E, följt av ett par dukar där samma bokstav omsorgsfullt ritats direkt på den vita duken.
       Upprinnelsen till bildsviten E is for Everything är djupt konceptuellt privat visar det sig. Bokstaven E är dels begynnelsebokstaven i konstnärens sons förnamn, dels första bokstaven på namnet till den antikropp som till slut tog sonens liv. Bildspråket signalerar således kontrollerat lugn medan tillblivelsen och existensen i själva verket utgör en meditativt betingad besvärjelse för att hantera det outhärdliga, en sorg och förlamning.

Ur serien E is for Everything (Love Letters and Still Life), 2026 © Morten Knudsen (klicka på bilden för hög upplösning)

Lika minimalistiskt svartvita är hans Semiotics of Doubt och Six Days and Six Nights – om än med utrivna abstrakta former, istället för bokstäver, som blickfång. In i denna estetiska asketism har konstnären kilat in bilder där anslaget är allt annat än återhållet. En pointillistisk färgexplosion med en påtaglig struktur med hjälp av pastos oljefärg, vax och lim för tankarna till en mix av förra sekelskiftets impressionism och expressionism. Vid ett par tillfällen använder sig konstnären av samma bildspråk i miniformat med breda passepartouter som för tankarna till grafiska blad i ett musealt sammanhang.

Vadan denna kollision och vad händer i och med den? Utställningsrummet på O-Overgaden är ganska litet och innehåller inte mer än totalt tolv bilder, och konstnärens båda uttryckssätt har hängts om vartannat (istället för åtskilda). Resultatet är överraskande enhetligt. En iscensatt kollision där det ena lyfter det andra. Men så är det ju också fråga om ett koncept, framför en bild. Vid närmare betraktande är inte heller de minimalistiska bilderna kliniskt släta utan fyllda med små veck och skavanker.
     För så är det med Knudsens bilder, de är något helt annat på ett par stegs avstånd (eller för den delen i digital form här på Omkonst) än med näsan alldeles inpå. Med konceptualismen i bakhuvudet kan man uttrycka det som så att hans bilder öppnar sig först efter ett skrap på ytan.

Köpenhamn 2026-05-27 © Martin Hägg