Martin Jacobson är den som ruskar om mest med sitt kombinerade yt- och figurbaserade måleri i en uppskruvad och maxad färgskala. Bildramen förvandlas här till en del av motivet genom likaledes ditmålade färgskarpa linjer runt det avbildade.
     Tekniken skapar intrycket av att bilderna betraktas genom titthål i vilket betraktaren erbjuds ta del av drömvärldar – av något återberättat i lätt förvriden koloristisk form. Det återberättade bör förstås som något motiviskt konkret klassiskt: en stad, en blombukett, landskap, höns – och ett par, surrealistiskt svävande, klänningar.

Untitled, opd, 150 x 200 cm © Marcus Matt (klicka på bilden för hög upplösning)

För att inte orsaka en störande koloristisk efterbild på näthinnan tar man dock med fördel först del av Marcus Matts betydligt mer koloristiskt återhållsamma måleri – dominerat av ett lätt handlag och en känsligt svävande linjeföring. Målningssättet, i kombination med att konstnären unisont värjer för särskiljande titlar (varje enskild bild etiketteras som Untitled), gör att tolkningen av bilderna flyttas över till betraktaren.
     Och vad är det då Matt målar och förmedlar? Anslaget är som sagt dämpat men samtidigt svänger pendeln åt olika håll i hans måleri – ibland mot ett färgfältsmåleri i storformat, ibland är det små teckningar bakom glas och ram som mest av allt liknar grafiska tryck. Det föreställande jag ser är trädstammar som letar sig upp i skyn (eller övertolkar jag?) mitt i ett i övrigt fritt färg- och linjespel.
      Den svävande linjen och det, bildliga, vita floret (som så tydligt uppenbarar sig tillsammans med Jacobsons måleri) förflyttar så sakteliga hans bilder mot den andligt metafysiska domänen. Bilderna svävar således onekligen på lite olika sätt.

Medan Martin Jacobson visar isolerade enheter gestaltar Marcus Matt en installation, en helhet. Bilderna av de båda konstnärerna är hängda om lott, på var sin sida om vattentäta skott. Det gör att konstnärerna kompletterar utan att inverka på varandra.
      Men tag helst del av detta på plats. I digital form framgår inte det subtila, i synnerhet inte handlaget hos Marcus Matt.

Östra Karup 2026-06-27 © Martin Hägg