www.omkonst.com anmäler:
Mellan tanke och skapelse
Lars Kleen på Thielska Galleriet 8/11, 2003 - 18/1, 2004
Gunnar Smoliansky, fotografier från Kleens tidigare utställningar
Text: Leif Mattsson

På Thielska Galleriet visas just nu en samling av Lars Kleens modeller och förstudier till de större offentliga verken, ackompanjerade av Gunnars Smolianskys suggestiva fotografier från Kleens tidigare utställningar samt en del bilder från hans verkstad.

Modeller till konstruktionen "Gata" © Lars Kleen

Lars Kleen kan sägas vara konstnären som blivit så förälskad i arbetsmaterialet och den kreativa processen att han drivit sina monumentala objekt till en gräns där de är omöjliga att konstnärligt bestämma. Språken krockar – tankens, objektets och konstnormens. Kvar blir endast det sedda, som en estetisk nivå men ännu inte helt förstådd eller införlivad i konstnomenklaturen. Vad är det då för skönhet i Kleens värld som ligger bortanför begreppet konst? Kanske är det hans sätt att arbeta med materialet - trä och järn - som om det vore inkarnationen av all vår samlade materia. Kanske är det hans sätt att förskjuta skalorna i modellerna. Ena stunden står man liten och obetydlig inför de monumentala verken (som här finns representerade genom Smolianskys fotografier). Andra stunden är man likt en Gulliver på resa i ett lilleputtland, där man riskerar att krossa de små huskropparna med sina enorma fötter. I denna pendlande känsla mellan stort och smått finns endast ett minimalt utrymme för estetiska bedömningar.

"Hörn" Skulpturens Hus, 2001 © Lars Kleen. Foto Gunnar Smoliansky

Konstruktionernas komplexitet och huskropparnas kompakta lätthet förmedlar känslan av något funktionellt men ändå inte brukbart. Som absurda hus-maskiner hämtade ur någon dröm - självklara men obegripliga. Trots deras enorma massa, som i flera fall måste uppgå till åtskilliga ton, tycks de ändå sväva någon centimeter över marken. De verkar lyda under en egen tyngdlag som ger dem friheten att själv välja sin specifika vikt. I vissa fall verkar de också sakna ett påvisbart centrum utifrån vilket de skulle kunna vara uppbyggda. Förundrad söker man efter en kärna, men finner den ingenstans och överallt; i träet, i stålet och i mellanrummen. Med en hantverkares skicklighet har Kleen satt en ära i att utföra sina konstruktioner med en trovärdig realism. Endast i de små skalförskjutningarna anar man att allt är en fiktion – ett gigantiskt assemblage av möjliga och omöjliga sammansättningar.

Gunnar Smolianskys suggestiva fotografier från Kleens tidigare utställningar och från hans verkstad kompletterar bilden av en konstnär som inte ser det avslutade verket som annat än en tillfällig paus. Det är den ständigt pågående processen som är det eviga målet. I bilderna från verkstaden är det också uppenbart att gränsdragningen mellan ”konstverket” och dess omgivning tycks vara honom helt ointressant. Det är i brytningen mellan tanke och skapelse som Kleen vill uppehålla sig. Eller som Ulf Linde uttrycker det i en essä om Lars Kleen från 1998 (angående objektet ”Vägg”): ”Först när en idé, en produkt av det abstraherande intellektet, uppfattas som en rytmisk helhet, när den förnims – syns, hörs och inte bara tänks – kan ett verk som Vägg komma till”.

Stockholm 2003-11-18 © Leif Mattsson

Länk till Thielska Galleriet

Tillbaka till startsidan för omkonst