www.omkonst.com anmäler:
Drömsyner ur raderad minnesbank
Clare Langan "A Film Triology", Mia Sundberg Galleri 21/8 – 13/9, 2003
Text: Leif Mattsson

Mia Sundberg Galleri har för tillfället förvandlats till en liten biosalong där den Irländska filmaren och konstnärinnan Clare Langan presenterar "A Film Trilogy", tre kortfilmer som placerar henne i en framskjuten position bland dagens experimentfilmare.

(Too Dark For Night) - Petrified Forest II, 2001 © Clare Langan

Clare Langans sätt att närma sig filmen är snarlikt den klassiska målarens och hennes bildrutor vittnar också om ett utvecklat sinne för färg och valör. Man skulle kunna påstå att hennes tre kortfilmer snarare är ett slags konststillbilder under ständig transformation än traditionellt berättande filmsekvenser. Visserligen använder hon sig av skådespelare och ett helt inspelningsteam, men hennes konstnärliga avsikter är inte den traditionella regissörens. Här finns ingen linjär, berättande handling med början och slut, utan snarare en mängd sammanfogade drömsyner ur en delvis raderad minnesbank. Vi "igenkänner" föremål och platser vi aldrig sett förut: den där sanden, den där öknen, det där huset, den där människan. Och ändå har vi aldrig varit där.

(Too Dark For Night) - Table, 2001 © Clare Langan

Genom att måla direkt på kameralinsen åstadkommer Langan en mängd olika konstnärliga effekter utan att behöva ge sig in på eftermanipulering. Enligt uppgift skall ingen sådan digital behandling utförts och däri ligger nog en del av förklaringen till spänsten i bildmaterialet. Filmerna är tekniskt mycket drivna, men ändå inte kyliga. Vi anar spår av handens arbete i de färgade filtereffekterna och i den selektiva oskärpan. Vidare ger den tydliga texturen associationer till starkt förstorade detaljer av oljemålningar. Och det är också en återkommande känsla, att Langan låtit sig inspireras av barockens ljusdunkelmåleri. I flera sekvenser anar man ett rembrandtskt ljus och en skuggbeskrivning liknande Caravaggios vilket gör filmerna än mer intressanta.

Även om scenerna är tydligt regisserade så fyller de återkommande människogestalterna egentligen inte någon narrativ funktion. De är snarare deltagande i tablåerna som ett slags mänsklig gisslan, som inte i stunden kan påverka den miljö de satts att verka i. De syns fångna i undersköna men tragiskt sönderfallande landskap och deras vanmakt är påtaglig. Vad som föregått deras entré är omöjligt att avgöra och däri ligger också spänningen i filmerna. Kanske finns en viss påverkan av Andrej Tarkovskijs filmkonst och då framför allt "Stalker" och "Solaris" som ju båda beskriver ett liknande vanmaktsförhållande mellan människan och den besjälade naturen. Beröringspunkter finns även med Peter Greenways delvis makabra men visuellt nyskapande filmkonst. Men Clare Langan är framför allt sig själv och hennes filmkonst blickar på ett fruktbart sätt framåt mot en symbios mellan experimentell film och klassisk konstbild.

Stockholm 2003-08-30 © Leif Mattsson

Kort om Clare Langan: Född 1967 i Irland. Bor och verkar i Dublin. Utbildad inom konst och film. År 2002 representerade hon Irland på Sao Paulo biennalen i Brasilien. Förra året visades också Filmtrilogin för första gången i sin helhet på Liverpool Biennal. I februari 2003 visades "A Film Trilogy" på MoMA i New York.

Länk till Mia Sundberg Galleri | Tillbaka till startsidan för omkonst