Utställningen sjuder av lust och energi – det är uppenbart att Lisa Englund hittat sin grej, sin konstnärliga metod och sin motivvärld. I vävarna förhåller hon sig tätt intill en lång bildvävs-/gobelängtradition där matematiken utgör en grundpremiss för hur bildytan disponeras. Det är spegelvända motiv, inramningar och symmetri. Det är stiliserade ornament, stjärnor och kors.
      Ändå uppstår skevheter, vi har att göra med ett organiskt material som därtill har fått sin färg från skogens växter. Lisa Englund färgar allt garn själv, och de färger hon lyckas få fram bestämmer också motivets utformning. Känner man till detta så tillförs en nivå: kontakten med jorden och dess växtlighet.

Seraf, 2025, 85 x 90 cm © Lisa Englund	April, 2025, 100 x 75 cm © Lisa Englund
(klicka på bilden för hög upplösning)

Lisa Englund öser ur en tillgänglig motivvärld, hon lägger till eget, blandar och använder symboler och motiv som hon vill. Det finns invävda spår från till exempel kristendom, mystik, erotik och popkonst.
      Flera bilder gestaltar trånad, eller extas: i en mindre bildväv ligger Eva utsträckt bland blommor under fikonträdet. Hon har det röda äpplet i sin hand och ormen slingrar upp längs trädstammen. Spermierna skyndar fram runt Eva, och i bakgrunden sprutar två vulkaner lava. Mellan vulkanerna stiger solen. Kan det bli mer maxat?
      Inom ramen för metoden och materialets precisa regler så brinner det. Till och med väven April vibrerar av lust: i mitten syns en ranglig växt vars blomma slår ut i en flammande eld.
      Verket Seraf kan också associeras till elden. Seraferna är de sexvingade änglar som står närmast gud, enligt äldre bibliska texter associeras de till eld. I Englunds framställning är serafen ett emblem omsvept av mystik.

I bildvävtraditionens spår väver Lisa Englund in sin signatur LIEN och årtal, ofta centralt i bilden som en del av ornamentiken. Det är smart och roligt och hintar om ett konstnärskap som är här för att stanna – och för att ta plats.

Stockholm 2026-01-21 © Anna T Wolgers