Två målningar ur sviten "Tungan på ordet" © Ann Edholm "Det inverterade rummet" (nederst) © Håkan Rehnberg

Särskilt i rummet med fönsterväggen ned mot vattnet, har samarbetet nått en sådan jämn och hög nivå som bara en föreställning kan göra efter att ha spelats tillräckligt många gånger. Här finns tilliten och självförtroendet och ingen behöver konkurrera om uppmärksamheten. Istället uppstår ett avspänt givande och tagande mellan verken i rummen. Håkan Rehnberg vågar vara mjuk med ett lätt lyriskt anslag. Ann Edholms kraftfulla målningar som balanserar mellan att vara objekt och ett utrop tar plats, men inte på Rehnbergs bekostnad.
      I huvudrummet med dess speciella långsmala karaktär, rejäla takhöjd och tillhörande loftgång ställs konstnärerna på svårare prov. Lösningen blir en form av konfrontation mellan Edholms stora svit av målningar ”Tungan på ordet” och Rehnbergs stål- och akrylglaskonstruktioner. I Eskilstuna skickade Rehnbergs ”Det inverterade rummet” i väg blicken längs alla fyra väderstreck och verket öppnade expansivt upp utställningen. Här på Millesgården framhävs istället ett lika viktigt klaustrofobiskt drag, med det fyrkantiga rummet som vänts ut och in och där rymden pressats ut eller upphävts. Man tvingas smyga nära ”väggarnas” insidor och verkets kompakthet interfererar med omgivningen. Rytmen bryts och man måste ändra sin egen position i rummet för att kunna överblicka utställningen.

"Utan titel" 2006-2007 © Håkan Rehnberg

Något som ständigt återkommer hos både Edholm och Rehnberg, är en sekventiellt ”läsande” hållning. Inom grafisk formgivning brukar man skämtsamt prata om formgivarna som mest intresserar sig för utseendet och ser texten som ”randiga bildelement”, utan intresse för innehållet. Var och en har nog stött på exempel på alltför kreativ tidskriftslayout och frustrerat försökt hålla koncentrationen på den svårlästa texten. Associationen dyker upp inför Edholms och Renbergs ytterst renodlade och tydliga bildvärldar, men som i sin enkelhet inte låter ”läsaren” närma sig texten. Vi upplever att där under finns upplevelser som vi inte kan dela, vi kan endast ana oss till deras betydelser.

"Tungan på ordet, Passio" 2007 © Ann Edholm	"Den vita sidans natt " 2003-2004 © Ann Edholm

Rehnbergs med gummiskrapan framkallade ”randiga bildelelement” framstår både som en förstörd text och tolkningsbara bilder. Emellanåt lånar de sig till da Vinciska utflykter bland molnen, där helt plötsligt ett landskap eller en miljö vagt låter sig urskiljas, för att sekundsnabbt byta skepnad. Det påminner om psykologernas bildlekar med den gamla och unga kvinnan (eller den s.k. ”har-ankan”), med den skillnaden att ingen av aspekterna riktigt låter sig formuleras. Man lotsas in i en poesins drömvärld, där allt är skarpare och mer minnesvärt än vanligt, men samtidigt undflyende på ett beroendeframkallande vis. Fick jag önska skulle jag gärna se att Edholm och Rehnberg, för att ytterligare tydliggöra samtalet dem emellan, även fick möjligheten att ta sig an ett neutralare rum än vad både Millesgården och Eskilstuna konstmuseum kunnat erbjuda.

Stockholm 2007-04-04 © Susanna Slöör

Millesgården | Omkonsts startsida