Camilla Boströms och Olof Marsjas utställningar är mycket kraftfulla och övertygande. Stenastiftelsens två stipendiater inom bildkonst, 2023, har mycket som förenar och samtidigt en del som skiljer. Det förenande är framför allt de starkt materialbaserade uttrycken och det förutsättningslösa experimenterandet. De rör sig också båda obehindrat mellan det småskaligt intima och det monumentala. Det som skiljer är företrädesvis att Camilla Boström i högre grad lutar sig åt det koloristiskt måleriska och Olof Marsja mer åt bastardliknande sammanställningar, ofta med humorn som kreativ krydda.

Round and Round Again © Camilla Boström

I Camilla Boströms fall rör det sig om en variation av spraymåleri och blandteknik samt textila skulpturer som med sin starka kolorit och rumsdominans på ett självklart sätt tar över hela lokalen. De är drabbande och mycket formstarka. I just de textila verken kan associationer i flera fall leda till de textila skulpturernas grand old lady: Magdalena Abakanowicz (se länk nedan) och det är verkligen ett högt betyg.
      Boströms ungdomsintresse för fåglar (initialt för sina undulater) märks tydligt som ett återkommande och rytmiskt inslag i de stora målningarna. En av dem bär också titeln Wings. Men hennes praktik slutar knappast där. Hon säger själv att hon önskar röra sig fritt mellan konst och design. Det skulpturala uppdraget för den sexton våningar höga byggnaden Stuveriet vid Masthuggskajen i Göteborg är ett utmärkt exempel. Med en mycket variationsrik uppsättning verk, ett på varje våningsplan, har hon där satt sitt konstnärliga avtryck.

Med öppen famn © Olof Marsja

Olof Marsja har sitt konstnärliga arv i samiskt konsthantverk, som han sedan vidareutvecklat och låtit konfronteras med mer samtida assemblagekonst. Materialvalen är glas, textil, trä och brons i kombination med diverse "containerfynd". Uttrycken är ofta mycket direkta, drabbande och stundtals överrumplande.
       På den aktuella utställningen är variationen i skala också påtaglig – allt från de mindre träfigurerna med bronshuvuden till de mer än två meter höga Vägvisarna. Och skrovet till en imaginär "kanot" fyller diagonalt merparten av den stora utställningssalen. Associationer kan där leda till en kolossal bröstkorg med renskrapade revben.
       Jag vet inte varför mina tankar går till konstnären Lars Kleen, för de två har uttrycksmässigt inte mycket gemensamt. Men det är nog den kompromisslösa attacken och de mycket stora formaten som leder tankarna dit. Kanske är det också den ibland närmast juvenila experimentlustan som i åtminstone Olof Marsjas fall bärs av en humor av ett mer sällsynt slag inom samtidskonsten. Den är lika smittande som hans skulpturer i grunden är allvarsamma.

Göteborg 2023-12-19 © Leif Mattsson

Länk till utställning med Magdalena Abakanowicz på Tate i London>>
Länk till Olof Marsjas utställning på Nevven, Göteborg, 2021>>