Det skimrar till och luften ligger tät som i en tropisk regnskog. Fukten tas tacksamt emot av väntande organismer, membran som öppnar och sluter sig. Ur en skugga lösgör sig ett ägg, en cell, och närmar sig en ansamling av liknande former. De rör sig långsamt och gungande som om de låg inkapslade i vätska. Det är omvandlingens rörelse. I en annan bild står en rosa växt lite nyfiket lutad och dess krona är täckt av rosa bollar, mjuka och svepande. Snart kastas de iväg som frökapslar på jakt efter en lämplig plats att slå sig ner på och själva få växa.
     Det bubblar och knäpper av organiskt liv. Allting växer och knakar, skjuter skott och trycker sig sakta uppåt. De intensiva målningarna är en urladdning, likt en tryckande energi som samlat sig i marken och nu äntligen spräcker sig fram genom jordytan. Färgerna är mustiga och djupa, som sammet ligger de över dukarna och blicken tillåts sjunka djupt. Här och var ligger färgen tjock och krämig, ditlagd, bortskrapad, bearbetad. Skarpa övergångar möter det mjuka och måleriskt fluffiga i detta taktila måleri. Ytorna kommunicerar, knopparna spänner och trycker, sporerna dallrar och gungar.

Form 1 och Atra #3 © Ludvig Helin (klicka på bilden för hög upplösning)

Kanske är det ett utomjordiskt landskap vi rör oss genom, där livet format sig på annat sätt än här. Eller så är denna främmande men ändå märkligt bekanta värld mikroskopisk, ögonblick ur ett mikrokosmos som ständigt pågår utanför vår syn.
      Äggets rundade form återkommer, fröet och livet som väntar på att få ta fart. Det vibrerar och fullständigt kokar av förväntansfullt liv.

Intill målningarna står träskulpturer där de levande formerna får en annan fysisk närvaro. Träet är hugget, skuret och raspat. De grova och talande dragen blir som en direkt överföring från måleriets kraftfulla men ändå inkännande rörelse. Olika material men samma uttryck, samma röst som talar. Det levande träet har avklätts och formats till uppförstoringar av annat levande och spirande. Dess åldersringar ligger synliga och påminner oss om cyklisk tid.
     Det finns något trösterikt i vetskapen om att liv hela tiden pågår någonstans och hoppfullt inför den stundande vintervilan att en vår ska komma. Till dess ska den bara ta igen sig lite.

Göteborg 2025-11-26 © Karin Holmer

Recension från GSA Gallery, Stockholm 2025>>
Recension från GSA Gallery, Stockholm, 2022>>
Recension från Alingsås konsthall, 2021>>