I flera av Christina Ekstrands tidigare presentationer har det dunkelt naturnära återkommande framstått som en del av helheten, såväl till kulörschema som till ingående detaljer. Associationerna till mylla och närstudier av ett myllrande mikrokosmos har varit högst påtagliga. Och även på den aktuella utställningen är flera av verken dovt mullrande till karaktär och organisk figuration. 
      Men företrädesvis har nu konstnärens blick vänts uppåt, mot "himlar" uppbyggda av glittrande färgfasetter och ljusglissandon. Att fokusera på dessa ofta meterstora ytor ger känslan av att skölja ögonen med det immateriella, utan stöd för blicken att stanna upp, identifiera och assimilera. De harmoniska färgackorden i ljusmelerade ockratoner bidrar också till den svävande och lätt flyktiga känslan.

Installationsvy © Christina Ekstrand (klicka på bilden för hög upplösning)

Associationerna går i första hand till Tiepolos rokokoinspirerade himlascenarier med hisnande perspektiv. Och i det närmast skulpturala sättet att applicera färgerna med spatlar, palettknivar och specialverktyg upstår också en koppling till sensitiva landskapsmålare som Camille Corot, men kanske i ännu högre grad till den engelske konstnären William Turner.
       Att Christina Ekstrand när en stor fascination för både renässansmästare som Piero della Francesca och barockkonstnärenas ljusdunkelspel är helt uppenbart – något hon själv också intygar. För henne är konstens ljus-, färg- och formhistoria en evigt bubblande brygd att lyckligt använda sig av och oblygt återbruka.

Uppbyggnaden av flertalet av de aktuella målningarna är helt scenisk och i vissa fall närmast teatraliskt upphöjd. I centrum återkommer ofta ett starkt ljus som genom det speciella måleriska hantverket liksom glittrar och tindrar. Runt detta centrum finns ofta en molnliknande struktur, som nästan tycks rotera kring mittpartiet. I botten möter en mörkare ansats, ett slags mark till hjälp för betraktaren att ta klivet in i målningen.
       Vid ett längre betraktande, av framför allt de mycket stora målningarna, uppstår ett hypnotistk läge där figurationen helt upplöses i ett rytmiskt ljusspel. På så sätt bjuder Christina Ekstrand på ett musikaliskt måleri där partituret tonats ned för att ge den upplösta bildstrukturen andrum och mognad.

Stockholm 2026-03-12 © Leif Mattsson