Theodor Forsbecks konstnärskap (1987–2018) är ett av våra sorgligt nog alltför tidigt avslutade. Och att försöka summera hans samlade gärning inom området är kanske lika hasardartat som onödigt. Bättre att se det som en pågående process där besökarna för var utställning bjuds in till en allt större värld där de bildspråkliga reglerna fortfarande är i ständig upplösning och där den lekfulla samplingen helt tagit över.
        Visst kan man påstå att Theodor Forsbeck förmodligen hämtat stor inspiration från både 1970–80-talens serietecknande samt amerikanska subkulturformer, men här finns ändå något eget i sättet att applicera de olika intrycken på. I första hand anas den rastlöse målarens skepsis, dubier och slutligt medvetna val. Men någon tvekan till resultaten är ändå svår att finna. Självsäkerheten balanseras på misstagens knivsegg. Just så här ska det vara och förbli, tycks Theodor Forsbeck ha tänkt när han mejslade ut sina collageliknande scenerier.

Utan titel, 2010, 72 x 105 cm © Theodor Forsbeck (klicka på bilden för hög upplösning)

Men kanske är det aningen missvisande att i inbjudningarna till utställningen premiera en teckning som skiljer sig genom att vara betydligt mer lättillgänglig än det som Theodor Forsbeck i övrigt gjort sig känd för. Hans drastiska och effektiva bildspråk, med nedslag i diverse subkulturella miljöer, har så mycket mer att erbjuda. Det bjärta kulörvalet med klara primär- och sekundärfärger bidrar till tontrappor i böljande rytm. Och stilbrotten med fantasifigurers självklara entréer skapar en lätt humoristisk osäkerhet. Tematiken bryts upp och eventuella orimligheter i scenerierna känns fullt naturliga.
       Men trots det färgstarka i målningarna blir jag på denna presentation kanske mest överraskad av det blyertsgrå och svartvita bildspråket, möjligen för att det inte exponerats så flitigt tidigare. Theodor Forsbeck var uppenbarligen en känslig valörtecknare som visste att behärska sina mål och medel. Men han verkade också väl medveten om betydelsen att inte låta den virtuosa tekniken bli till ett konstnärligt självändamål.

Stockholm 2026-09-21 © Leif Mattsson