 |
| |
|
|
Monica Höll låter konstruktiva former möta mjukt sensuella linjer. De krockar som uppstår tydliggör de enskilda formernas egenskaper på samma sätt som en smekning tydliggör hudens. Ett kraftfullt utfall kontrasteras med böljande men exakta formbegränsningar. Även i skulpturerna uppstår oväntade konfrontationer mellan högt och lågt. Där har de konstruktiva linjerna även fått en fysiskt bärande roll. Det förlösande skrattet är sällan långt borta, speciellt i teckningarna. Där blandas konkret form med erotiskt tankegods till lekfulla kompositioner.
Länk till Monica Hölls hemsida |
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Ulf Rollofs hemsida är omfattande och åskådliggör tydligt hur han använder sig av den privata sfären som källa till mer allmänt inriktade verk. I flera fall närmar han sig något som skulle kunna beskrivas som "totalkonst", snarlikt den som Joseph Beuys syftade till. Den poetiska inriktningen är också klart märkbar, liksom det allmänmänskliga anslaget; verken handlar ofta om liv och död. Via filmklippen kan man följa tankegångarna och se åtskilliga exempel på de olika projektens genomföranden. Ett intressant och ovanligt inslag är den tidskarta som beskriver parallelliteten i Rollofs privata och konstnärliga liv. Vidare är filmen (under "now") en utmärkt introduktion och nyckel till stora delar av detta mångfacetterade konstnärskap.
Länk till Ulf Rollofs hemsida |
|
 
|
| |
|
|
|
| |
|
|
Anders Kappel visade tidigt förmågan att innesluta en forms betydelse i sin stiliserade gestaltning. Bilderna från 1980- och 90-talet var självklara och rena i linjerna. Sedan dess har en gradvis förskjutitning skett mot ett mer utmanande bildspråk, där "orena" illustrationer och humor fått en allt större betydelse. Objekten är fortfarande formmässiga sammanfattningar av tankeslingor men den slutliga presentationen är ofta överraskande. I vissa fall intar bilderna piktogrammets form, men tolkningen gäckar på ett fascinerande sätt våra enklaste förklaringsmodeller. Kappel förbryllar med det försmädligt enkla och det konspiratoriskt komplexa i en och samma bild.
Länk till Anders Kappels hemsida |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
Britta Kjellgren Jäger visar en djup fascination över linjernas hypnotiska mönsterverkan. Likt amerikanen Kenneth Nolan använder hon dem som aktiva ljusglipor i komplicerade färgsammanställningar. Genom att ofta arbeta med horisontella kompositioner motverkar hon också de allra enklaste associationerna till landskapsbilder. Istället går tanken till de sydamerikanska indianernas speciella tygapplikationer, de så kallade "målorna" som på ett delvis likartat sätt kombinerar rumslighet och mönster. I Kjellgren Jägers fall är dock inslaget av tolkningsbar figuration oftast av underordnad karaktär - det är bilden som ikon som hyllas.
Länk till Britta Kjellgren Jägers hemsida
|
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Emma Gillmor arbetar med starkt förenklade kompositioner där exempelvis några kala träd eller ett ensamt hus kan få bli själva huvudinnehållet. Hon håller medvetet tillbaka detaljernas antal, men ger dem istället en avgörande betydelse på ett sätt som kan påminna om den belgiske målaren Luc Tuymans. Färghållningen och de associationer bilderna skapar skiljer sig dock betydligt från dennes. För Emma Gillmor tillåts färgerna ofta glöda av ett slags tillbakahållet inre ljus som ställs i kontrast till de ofta sirligt utformade figurationerna.
Länk till Emma Gillmors hemsida
|
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Kjartan Slettemark. Sanslös är det ord som först dyker upp vid mötet med Kjartan Slettemarks konst. Men det är osäkert om det är Kjartan eller betraktaren som tappat sansen. Rebelliskt, frustande, myllrande, humoristiskt och subversivt är andra ord som passar utmärkt att ha i beredskap. Lägg därtill ett hejdlöst anarkistiskt hanterande av konstbegreppet så har du kommit nära vad Kjartan Slettemark står för. Kanske är han den extra syrgas som behövs när konstklimatet blivit alltför anemiskt och instängt.
På Kjartans hemsida återfinns ett stort antal bilder och texter som täcker hela hans konstnärskap, från teckningar till performance. (Flash-plugin krävs.)
Länk till Kjartan Slettemarks hemsida |
|
 
   |
| |
|
|
|
| |
|
|
Yvonne Larssons bilder innehåller stundtals tvära kast och ofta refererande inslag. Clint Eastwood kan plötsligt dyka upp, eller Edward Hoppers berömda hus. "Den ensamme ryttaren" är ett annat inslag som återkommer i olika utföranden. Gemensamt för merparten av hennes verk är dock en medveten förkortning av bildens perspektiv, samt ett effektivt användande av färgen. I hennes senaste verk, som man kan se under januari (2005) på Galleri Aveny i Göteborg, märks en målerisk renodling, vilket ger bilderna en mer självklar form. På Larssons hemsida kan man se ett trettiotal verk och på Galleri Avenys sida finns de nyare målningarna.
Länk till Yvonne Larssons hemsida
Länk till Galleri Aveny
|
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Richard G Carlsson är en konstnär som arbetar med en sympatiskt lågmäld färgskala. Närmast associerar man till den danske valörmålaren Hammershøis känsligt vibrerande gråtoner. Carlsson har också gjort ett antal realistiska interiörbilder där han innehållsmässigt närmar sig dansken. Vanligvis är dock Carlssons formspråk starkt abstraherat men med en mycket levande formbeskrivning. Objekten på bilderna tycks varsamt applicerade, som om de vore av de allra fragilaste material och en tingens tystnad breder ut sig över bilderna.
Länk till Richard G. Carlssons hemsida
|
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Charlotte Öberg Bakos arbetar med trådmodellsliknande och ofta svävande skulpturer som bibehåller känslan av en pågående process även in i det avslutande stadiet. Deras genomsläppliga kroppar tycks fånga den passerande atmosfären likt indianska drömfångare och förmedlar trots sin avsevärda storlek en momentan tyngdlöshet. I sin sammansatta men avskalade förenkling blir verken till möten mellan ingenjörens precisa konstruktionsskisser och poetens svävande metaforer.
Länk till Charlotte Öberg Bakos hemsida
Läs även Omkonsts artikeln om utställningen på Kulturhuset |
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Jacob Dahlgren bär på en till synes outsinlig kreativitet. Hans uställningar bjuder på en mängd divergerande uttryck, där de mest häpnadsväckande formsammanställningar samsas. Hans uppenbart förälskade förhållande till färgen och till den ryska suprematismen skapar drastiska bildkrockar som utnyttjas maximalt. Bildelement hämtade från de mest varierade sfärer, ger ett intryck av en kreativ workshop där de allomfatttande idéerna drivits till hjärninfarktens gräns. "Kaos och ordning" kunde vara Dahlgrens devis.
Länk till Jacob Dahlgrens hemsida
|
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Carl Hammouds bilder tycks påverkade av såväl Edvard Hoppers autonoma lokalfärger som dataspelvärldens dramatiska rumsbeskrivning. De störande detaljerna är oftast bortrensade, men målningarna beskriver ändå en värld som mättats med bildmässig information. Absurditeter kryddar verken, som när ett antal leksaksflygplan svärmar runt skyskraporna i storstadslandskapet. Med en färgbehandling som delvis tycks hämtad från Disneyworlds slickade animationer, gör Hammoud en tydlig markering gentemot en målerisk tradition där finstämdheten i färgen blivit ett egenvärde.
Länk till Carl Hammouds hemsida |
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Roger Josefsson arbetar i en assemblageteknik som leder tankarna till dadarörelsen och dess protester mot den borgerliga bildtraditionen. Hans sammanställningar av ansiktsdelar skapar häpnadsväckande figurationer som till viss del kan påminna om John Heartfields collage. Släktskapet med Christer Themptander är också tydligt, men Roger Josefsson går trots allt sin egen väg i ett slags motvindens estetik. Även den något udda monteringen i bildlådor, verkar som protest mot en förljugen och förskönande ramningsteknik.
Länk till Roger Josefssons hemsida
|
|
 |
| |
|
|
|
| |
|
|
Martin Ålund framkallar sina former ur ett mjukt och disigt universum. Som spotligths lyser de ljusa, softade formerna upp utvalda partier av målningarna. Plötsligt upptäcker man ett älskande par i diset, eller en fallskärmshoppare eller en apa. De oväntade bildsammanställningarna i kombination med den suggestiva mjukheten skapar en säregen bildvärld med poetiska undertoner.
Martin Ålunds hemsida är stillsam, som målningarna och innehåller ett omfattande bildarkiv, med verk från 1996 och framåt. De senare årens bilder finns även i relativt stora format, vilket är tacksamt vid denna typ av valörmåleri.
Länk till Martin Ålunds hemsida
Läs även artikeln om utställningen på Galleri Engström |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
Camilla Lundberg bygger med varsam hand upp sina bilder utifrån de allra enklaste bildelement. De vita, orörda ytorna samspelar med den spröda linjeföringen och skapar en sällsynt tyst intensitet. Den förtätade lågmäldheten kan ge en känsla av stillnad vardag. I vissa fall fylls bilderna med människogestalter, men även de är tysta och väntande, som inför något oändligt.
Hennes hemsida har en relaivt ovanlig utformning och det tar lite tid att lära sig navigera på den. Det är dock värt besväret då hennes måleri är av ett särskilt poetiskt slag.
Länk till Camilla Lundbergs hemsida
Läs även Omkonsts artikeln om utställningen på Galleri Argo
|
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
My Ekman arbetar med färg och form på ett närmast klassiskt sätt, men med allt annat än pensel och färg. Hennes arbetsredskap är plasthinkar, trasmattor, färgade plastband och andra vardagliga ting. År 2001 lät hon övertäcka en liten ö med trasmattor i klara och distinkta färger, vilket kom den att likna en gigantisk Klee-målning som applicerats på naturens topografi. Hon är närmast aktuell med en utställning på ALP galleri Peter Bergman i Stockholm under december 2004. Hennes hemsida är enkel med ett mindre antal verk, men ger ändå en klar bild av hennes konstärliga inriktning.
Länk till My Ekmans hemsida
|
|
  |
| |
|
|
|
| |
|
|
Dawid (Björn Dawidsson) är en av Sveriges mer nyskapande fotografer. Hans banbrytande och experimentella fotokonst innefattar allt från fotogram och kemigram till reklamfoto. År 2004 tilldelades han Bildkonstnärsfondens stora stipendium - ett pris som premierar särskilt betydande konstnärsskap.
Omkonst gratulerar Björn Dawidsson till denna välförtjänta utmärkelse och passar på att presentera hans hemsida för våra läsare. Sidan är föredömligt diskret och enkel med ett generöst antal bilder. Under menyn "images / art" finns representativa fotografier från hans olika fotografiska serier.
Länk till Dawids hemsida
Läs även Omkonsts artikeln om Dawids senaste utställning
|
|
 
Två bilder ur serien "Dagram" © Dawid
|
| |
|
|
|
| |
|
|
Gert Aspelin är en konstnär som Omkonsts medarbetare följ under ett flertal år. Hans utställningar på Doktor Glas i Stockholm har alltid varit intressanta och de undersökande presentationerna av ett skånskt landskap är fascinerande.
På hemsidan återfinns bilder från en stor del av hans produktion, med en underfundig navigering.
Han presenterar hemsidan på följande sätt:
"Bakom bilden av min ostädade ateljéhörna döljer sig 140 konstverk samlade i serier under olika teman från åren 1962-2004, sju katalogtexter, en videoloop, samt ett curriculum vitae – alla hälsas välkomna till en retrospektiv i cyberrymden! Med vänliga hälsningar Gert Aspelin."
Länk till Gert Aspelins hemsida |
|
 
|
|
| |
| Stockholm 2005-04-16 © Leif Mattsson |
|
|
 |
|
|
