Och naturligtvis finns det ett par elefanter med eftersom utställningstiteln lyder Elefanten i rummet. Men för att riktigt förstå vilken "elefant i rummet" som Tal R egentligen åsyftar får man gå till det samtal som återges i katalogen mellan honom och Bronwyn Griffith. Där beskriver han först konsten som elefanten, men förtydligar senare med den insattes reflektion kring det begreppsliga: "Verket är större än konstnären" och "Få ut konstnären ur rummet". Detta kan nog ses som relativt provokativa uttalande för de mer romantiskt sinnade konstbedömarna. Men min uppfattning är att det bland upphovsmännen/konstnärerna snarast ses som i ett förklarat ljus – det är själva konsten som är evig.

Utställningsvy © Tal R (klicka på bilden för hög upplösning)

Intressant är också att det knappast går att finna någon konstnär på samtidscenen som i sitt måleri så oblygt och lyckosamt flörtar med den tidiga 1900-talskonsten – med fauvismen, Die Brücke och Der Blaue Reiter, exempelvis. Associationerna löper osökt till Matisse, Macke, Munch, Kirchner, Heckel och Karl Schmidt-Rottluff för att nämna några.
       Men det är som att Tal R filtrerar inspiratörernas färgstarka och grafiskt stringenta verk genom vuxenbarnets kreativa metoder. Ett naivistiskt förhållningssätt mildrar och förlöser, samtidigt som det låter målningarna gradvis närma sig objektens mer skruvade figurationer. I flertalet av de senare är det snarast Art brut och särlingskonst som först kommer i tankarna. Och i någon mån är det just dessa objekt som skapar den förenande kraften för de tvådimensionella verken. Det lekfullt eklektiska draget redovisas tydligt och blir till en konstkulinarisk bildningsresa – förförisk men alltid med en anad räv bakom konstnärens öra.

Utställningsvy © Tal R (klicka på bilden för hög upplösning)

Tal R (Tal Rosenzweig, f. 1967) beskriver sig initialt som en outsider, född i Israel men tidigt inflyttad till Danmark, moderns hemland. Även under konstutbildningen fanns främlingskapet där. Men gradvis har detta utanförskap förbytts i sin motsats; han är idag en av Nordens mer upphöjda och visade konstnärer.
       Det var under det tidiga 2000-talets nyfigurativa fas som han först började göra sig ett namn på den samtida kulturscenen. Men han var redan då en främmande fågel i sin närtid med ett genuint naivistiskt och lite rått tilltal. Hans konst kontrasterade markant mot 1990-talets mer allvarstyngda konceptkonst, den konst som ofta fyllde spaltmetrar på kultursidorna under denna lite speciella period.

Men gradvis har Tal R allmer tagit plats som en fri själ, gärna kopplad till barnets lekfulla och självklara men ibland rent obegripliga logik. Han arbetar också konsekvent emot den ytliga skicklighet som varje hantverkare och konstnär tillskansar sig med åren. Det naivistiska draget och den närmast demonstrativt grova penselföringen skänker honom en avsevärd frihet. Till den aktuella utställningen har han också tagit med de smutsiga och färgnedstänkta podierna från sin egen ateljé, som för att förkorta avståndet mellan handens verk och tanken.

Stockholm 2026-05-27 © Leif Mattsson